Igår var Emil och jag till Barnens hus för att shoppa lite. Jag blev så lycklig! Skäms lite över det, varför mår man egentligen bra av en sån sak? Ursäktar mig med att jag inte är nån shoppaholic i vanliga fall, så det är inte ofta det händer. Jag är ingen pryltok, egentligen! Eller så är det det jag är, egentligen.
Hursomhelst! Vi har varit så dålig på att låta Olle ligga själv på golvet, nu när han börjat med det upptäckte jag att babygymmet vi haft inte riktigt tillät att rulla runt under, blev trasligt med benen. Köpte därför ett spännande djungelgym! Olle tyckte väll det var måttligt roande, men när han fick syn på tvättrådslappen så snurra han faktiskt runt för första gången idag! :)





Lillungen sover så dåligt på nätterna. Ett tag sov han superbra, det kändes så lätt då. Sedan vände det och jag minns inte när man kände sig utvilad sist. När vi är ute och går om dagarna snurrar det runt i huvet på mig. SÅ, i morse fick Emil nog och googlade upp metoden som jag vetat om men inte låtsas om att dem fanns.
"La la la femminutersmetoden la la la".

Ser ni det där goa leendet på bilden här nere? Femminutersmetoden är då, för den som inte vet, att man låter sin lilla bebis ligga ensam i ett mörkt rum oavsett hur mycket den grinar, med fem minuters mellanrum går man in och säger godnatt, absolut inget mer, sedan går man ut igen och väntar ytterligare fem minuter. Det ska göra att om bebisen vaknar på natten så lär den sig somna om igen.
Är det bara mig det hugger till i magen på?

Motvilligt tänkte jag ikväll att, ja, man kan väll prova då. Litegrann i alla fall. Efter femton minuter somna min Ollis! Mitt fel att det tog så lång tid, efter tio minuter var jag skiträdd att han slutat andas (jag ligger vaken om nätterna bara för att lyssna efter det ibland) och var tvungen att gå in i sovrummet trots att vårat golv knakar så otroligt. Metoden blev ingen "skrikmetod" för oss (hade nog aldrig kunnat gått så långt), bara en liten markering att nu är det faktiskt sängdags. Vi får väll se om resten funkar nu då!